söndag 7 september 2008

Skulptur

Frisören klippte...och klippte, och klippte och ja. Jeeesus. Det växer väl ut igen. Men just nu är det absolut inte längre än till axlarna. MITT HÅÅÅÅR!

Ibland är det de små sakerna som bara får mig att sprudla av lycka. Eller, oftast är det de små sakerna, inte bara ibland. Det går i alla fall inte bakåt på kärleksfronten, vilket är ljuvligt. Jag börjar känna mig lite trygg i situationen.

Igår var det vindsutgrävning hos mormor. Herrejösses vad det har samlats på saker. Det är ingen som röjt ur den vinden sen, tja början 1800. Det har bara tillkommit fler saker genom årens lopp. Jag hittade en jättesöt skulptur från Gustavsberg - en pojke och en hund som vilar ihopslingrade. Kan det vara något ur "Min vän talar inte" eller vad de heter. Donno, jag får nog fråga någon som vet.

Harmoni. Och för er som oroades lite av mitt förra inlägg: Det är lugnt! Jag har skjutit lite på det ena och det andra, så det har blivit en ganska lugn helg. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar