lördag 25 oktober 2008

En söt gentleman (eller två)

Jag gillar den här platsen, längst in mot fönstret vid P's köksbord, mittemot skafferiet. Härifrån ser jag lekplatsen, den orangesprakande lönnen och den kala hängbjörken. Här ser jag lövhögarna som i varma toner ligger och driver med vinden och jag har grannarna på behörigt avstånd. Tågresan ner igår var ett äventyr, bra att doktorn gett mig både spruta och starka piller, jag kunde åtminstone sitta i 20 minuters pass. Det är tur att det finns så många fina medmänniskor (och en del mindre fina). En soldat som skulle med samma buss till tåget hjälpte mig med väskan i bagageutrymmet, bar väskan från bussen till tåget och hjälpte mig med väskan i tåget, trängdes i gången och kastade upp den på hyllan! När jag först hade frågat honom om hjälp vid bussen kom det ett glatt: "Givetvis!" och vid tågstationen: "Kan jag ta din väska till tåget?" Underbar kille. Men väl på tåget var det ingen hit att vara inklämd vid ett fyra-bord i andra klass längst in i hörnet men den väldigt trevliga tjejen i första klass lät mig uppgradera min biljett och på så sätt roffa åt mig den enda lediga singelstolen i hennes vagn. Tacka gudarna för det, en halv karaff vin senare mådde jag mycket bättre. Väl i Stockholm blev jag väl medveten om hur långt det är mellan bagagevagnarna (även fast det duggar tätt med dem när man är frisk). Jag fick en vagn och kunde ta hissen till nästa perrong. På tåget hem lyckades jag snika till mig ytterligare en sista plats i första klass vagnen och fick en bekväm resa, efter att först ha hamnat i dispyt med en man i andra klass som först vägrade byta plats med mig, så jag skulle få sitta närmast gången. Han gav med sig efter lite gruff och efter ytterligare en stund slapp han mig helt. Phew.

Idag vaknade jag först halvtolv när P ringde från sin lunchrast, jag har sovit som en stock, mer eller mindre. En söt gentleman hade dessutom lagt dagens tidning på nattduksbordet, så jag kunde bläddra i den och sakta vakna till liv. Nu är jag precis hemkommen från en svängom på stan, jag orkade dra mig ut och sakta maka mig runt två timmar - men får betala för det nu. Pain. Ge mig en dubbel på is. Jag ska i alla fall skicka ett personligt tackbrev till den som uppfann hissen och till den som uppfann rulltrappan. Utan dessa två moment hade jag aldrig klarat mig. Ikväll ska vi på fest, men innan dess blir det soffan och benen i högläge någon timma. Cheers.

1 kommentar:

  1. stackare, hoppas det där släpper snart... annars blir det bara jobbigt med all skola och sånt.
    om du vill får du gärna hälsa på :P iof vet jag inte hur länge jag stannar, kanske bara blir en månad. det hoppas jag dock INTE.

    SvaraRadera