lördag 20 december 2008

Mattes Tass

Läste just Zs blogg. Tiden läker inte alla sår, men visst gör tiden det möjligt att minnas ändå. Som min gamla katt, Mattiz, eller Fetto också alias Mattes Tass. Presentationsnamnet när det kom besökare var Mattiz, men han lystrade aldrig till det. Han var stor, gråhårig med vit haklapp, lång fluffig päls. Han hatade att bli borstad, men fann sig i det. Han älskade knax och ibland kunde man hitta honom halvvägs in i fem kilos säcken (om man inte ställt in säcken i skåpet). Han gillade att vara mitt i, dvs, precis som Zs Nutt, mitt på spelplanen, på kudden, tvärs över sängen eller bara mitt på köksgolvet där alla sprang. Han hade huggtänder som jag och kunde ramla av stolen när han sov. Han dreglade alltid och satte man sig där han just sovit så var det blött. Kliade man honom bakom örat så rann det ur mungipan. Han var min, Mattes Tass, tills någon idiot körde över honom det året han var tio. O jag saknar honom fortfarande.

1 kommentar:

  1. tack för det finaste julkortet söt :D
    God jul och gott nytt år på dig
    kram

    SvaraRadera