söndag 21 juni 2009

Det har varit som en film

Efter dagar av förberedelse blev midsommarfirandet det bästa någonsin. Vi hade hur roligt, trevligt och mysigt som helst. Det var sol och hyfsat varmt till 22.30, då första skuren kom. Men då satt vi sedan länge i det stora växthuset och mös. Under dagen hann vi med en tipspromenad runt på naturstigen, mammas sill och potatis i växthuset med mina nubbevisor, majstången hann blomstras (som jag och Per lövat dagen innan), jag spelade folkvisor på fiolen, vi dansade små grodorna till Mats gitarrkomp, tre små gummor och vi äro musikanter. Vi tog en öl på en filt i skuggan på gräset och beundrade ängen och spelade sedan brännboll. Daisy, som räknade poängen fick en kort genomgång och matchen slutade lika. - Jag träffade bollen med det runda träet! - Woho!

Lillebror med tjej vann tipspromenaden; såpbubblor och flagga utdelades och snart fylldes platsen där vi satt med massa bubblor. Bahmani sprang runt ängen med flaggan i topp och firade på sitt vis. Vi andra förstod inte riktigt hur han orkade. Per drog i gång stora grillen och snart samlades vi runt verandan, gjorde potatissallad, grönsallad, tsatziki och annat mums. Vi åt gott, jag sjöng många hemska nubbevisor och vi skrattade gott. Daisys syster Ingrid, som inte pratar ett ord svenska och som var i Sverige för första gången i sitt liv tittade storögt från sång ett, men kom snart på att när jag slutat sjunga var det dags att hutta igen.

Den ena snapsvisan var värre än den andra, det var allt från Lilla Manasses bror som sprängdes till att dränka svärmor i havet och göra sig blind på T-sprit. Riktigt roligt hade vi i alla fall, trots all olycka i sångerna. Daisy och Bahmani dansade salsa mitt i växthuset och vi andra ryckte med i musiken. Jag har redan glömt hälften, men inte vad Ingrid sa när vi frågade henne vad hon kommer att minnas med sig från dagen som var: Det har varit och är som en film, med visorna på fiolen när de klädde och reste stången, ljuset och grönskan, det stora växthuset mitt i blomsterhavet i trädgården, det smattrande regnet mot glastaket, sällskapet och den fantastiskt goda maten. Det är som en gammal film jag får sitta med i. Jag bara njuter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar