tisdag 13 april 2010

Något att vara rädd om

Du tar ett papper håller det i handen, utan att tänka knycklar du till det. Pressar, mosar, försöker göra pappret till en så liten boll som möjligt. Det prasslar.

Igår kände jag mig som ett litet papper. Jag skulle precis gå utanför dörren, så kommer jag på mig själv. Var är hjälmen? Jag backar tillbaka. Gräver lite i garderoben och hittar den. Provar den så att allt sitter som det ska. Tar av mig den igen och spänner hakbandet, tar på den igen. Går ut och låser dörren.

Sätter mig på cykeln på väg till gymmet. Susar över bron, svär lite tyst för mig själv över en tant som inte vet vad pedaler är och försvinner vidare. Svänger av och svischar runt en krök. Upp på en liten väg, full med grus. Svänger - flyger. Gruset gjorde att däcket tappade fäste och jag landar hårt på marken. Yr av smärta försöker jag analysera om nåt inte sitter som det ska. En tjej stannar och kollar så att jag mår bra, hjälper mig upp. Jag leder cykeln hem. Hjälmen är lite tillknycklad, mina händer uppskrapade, hakan likaså och med en gigantisk lårkaka på ena benet.

Så idag. Tandläkartid för att dra ut en visdomstand (blir man dummare om man drar ut dem?). Med högersidan bedövad och småsårig överallt vill jag bara lägga mig i soffan och se en bra film med lite te.

Var vis använd hjälm! För den som inte har hjälm har heller inget att vara rädd om.

2 kommentarer:

  1. åh, du måste vara rädd om dig, min fina vän! jag hoppas allt är bra hos er annars - vi kom hem från rom igår, det är sådär kul. skulle kunna ha semester året runt...

    stor kram!

    SvaraRadera
  2. Ja, semester jämt skulle inte va fel. Eller, man kanske måste ha vardag för att vara tacksam för semester?

    Jag lovar att försöka vara rädd om mig. Men, sen nyår har jag säkert "bara" skurit mig i fingrarna vid matlagning sådär fyra gånger, snubblat i korridoren en gång, vurpat med cykeln en gång, ramlat av hästen en gång...

    Jag är liksom bra på att inte göra korrekta riskanalyser. ;-)

    Kramar!

    SvaraRadera