måndag 12 mars 2012

Omplantering

Sankta Helenapelargonen till
vänster och morotsdoft-
pelargon till höger.
Alla mina pelargoner, den där med läderblad från Sankta Helena som bara finns där (och ...eh i mitt hem och kanske i en botanisk trädgård någonstans i norden), Pink Happy Thought och alla andra sköningar som Barbras röd följde med oss ut till mormors gård i helgen. Där dränkte jag lerkrukor (det är något charmigt med lerkrukor som får kalkränder) och planterade om dem allihop. Mama, mrs Beskärning, kapade dem här om veckan, så nu var det dags för ny mylla och att sätta några av skotten i jorden. Egentligen får pelargoner mycket bättre rötter om man trycker ner sticklingarna i jord direkt och inte i en vas med vatten. De blir grövre och mer stabila, men jag ville inte gärna jorda ner parkettgolvet, så det blev till att vänta.

Stickling av Barbras röd.
Bästaste favoritpelargonerna från Sankta Helena och Pink Happy Thought hade däremot fått rotlöss. Trots monsterbehandlingen i slutet av sommaren. Jag hoppas att jag är mer envis än lössen. Ny jord (rotlöss trivs i gammal jord), lusdödarpinnar och separata blomfat tror jag löser biffen. Sankta Helenapelargonen tar minst fem år att få lika stor och knubbig som den jag har nu. Men, jag kanske tar en stickling bara för att vara på den säkra sidan. Nu är det bara att vänta på solen...och blomknopparna - som faktiskt är på gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar